Barnen som förlorade sin mamma
Det var en söndagskväll och Magda femton år, hennes bror Niklas sexton och ett halvt år och deras mamma satt och åt kvällsfika i köket när det ringde på dörren. Alla vid bordet visste att det var deras yngre syskon som skulle lämnas av deras pappa.
Magda gick till dörren och öppnade, hennes tre syskon sprang glatt in , och i vanlig ordning ville hennes småsyskons pappa prata med deras mamma. Så Magda ropade på mamman som kom till dörren. Straxt därefter började mannen att skrika , och dessa bråk hade de levt länge med så hon gick tillbaks in i köket, till sina syskon ...
Plötsligt bryts skrattet och sorlet i köket av ett skrik, som lät som ett djur som höll på att dö. Magda och Niklas springer ut till hallen, där man upptäcker sin mamma liggande i blod som verkar forsa ut ur hennes kropp. Mannen hade redan lämnat lägenheten, och Niklas försöker att hjälpa sin mamma och Magda och syskonen bara skriker. Hon kommer också ihåg att Niklas skriker att hon ska ringa 112. Det är allt hon kommer ihåg från den blodiga söndagen som hon kallar den.
I tre veckor så kämpade deras mamma för sitt liv, hela den tiden var hon medvetslös. Sedan dog hon och barnen förlorade inte bara sin mamma, de förlorade hela sin värld och sin trygghet. Redan samma dag som mamman utsattes för våldet, så kopplades socialtjänsten in. Första natten minns Magda och Niklas att de fick sova på en plats alla syskonen, men de vet inte vad för plats.
Dagen efter attacken mot deras mamma, kommer deras morföräldrar ner till dem. För de kom från Norrland och familjen bodde i en stad i Skåne. Den första tiden när de vakade på sjukhuset, bodde alla på ett hotell tillsammans med dem. När mamman hade begravts, så omhändertogs deras yngre syskon av socialtjänsten och Niklas och Magda flyttade med deras morföräldrar till Norrland. Men efter ett tag beslutar sig morföräldrarna för att köpa ett hus nere i Skåne, för att de alla ville ha närmare till de yngre syskonen som var placerade i södra Sverige.
Morföräldrarna fick också vårdnaden om Niklas och Magda, medan familjerätten avslog deras begäran om att bli vårdnadhavare till de yngre syskonen med motiveringen till deras ålder, samt att småsyskonens pappa som dödat deras mamma, inte godtog morföräldrarna som vårdnadshavare. Men alla syskon kunde fortsätta att träffas varannan helg tillsammans med morföräldrarna.
Det var vi den tidpunkten som Niklas bestämde sig. Aldrig skulle han överge sina småsyskon, han skulle bara vänta till han blev arton år och myndig, och sedan skulle han kämpa för att få ta hand om dem. För han visste hur de alla växt upp i rädsla för deras pappa och han visste hur rädda småsyskonen varit varannan helg när de tvingats att träffa sin pappa.
Ett år senare ansökte mannen som mördade sin fd fru och barnens mamma vårdnaden om sina barn. Han motiverade ansökan med att bara han kunde fostra barnen rätt och att han därför måste bli frigiven. Det märkliga är att en utredning faktiskt inleddes.
När Niklas går ut gymnasiet skaffar han omedelbart ett jobb och ansöker om vårdnaden om sina yngre syskon. En utredning inleds också där och man ger honom vårdnaden om sin lillebror och två småsystrar. Till en början bodde alla tillsammans hos morföräldrarna. Men efter ett par år, så köpte Niklas huset bredvid sina morföräldrars. Från den stunden hade familjen två hus och där Niklas och morföräldrarnas samarbete blev väldigt lyckat.
- Magda och de två yngre systrarna diagnostiserades med ptsd och de har stuntals mått väldigt dåligt, men de hade varandra som Magda säger. Och hon är noga att understryka att de hade tre famnar att krypa upp i, när längtan efter deras mamma blev för svår.
Och visst är det en solskenshistoria, att i den svåraste tragedin, så överlevde kärleken till varandra och sin familj allt. Tillsammans fann de tryggheten och tillsammans överlevde de.
