Att växa upp på 70 och 80 talet
Konstigt att man påstår att minnen bleknar, för det gör dem sällan. Jag kommer fortfarande ihåg som igår, min barndom och mina sommarlov och framförallt känslan som jag hade då. Jag skulle väl inte påstå att jag där och då hade trott att jag skulle bli den personen som jag har formats till. Men jag hoppas mitt unga jag, ändock kan försonas med den personen jag kom att bli....
Att växa upp som den sista generationen utan datorer och mobiler känns idag nästan som ett privilegium. För man fick vara barn längre. Leken och ögonblicken blev stora, trots att man inte hade mobiltelefoner som förevigade ögonblicken. Det högtidligaste varje år var skolavslutningsdagen, självklart för att vi hade ett långt sommarlov att se fram emot. Jag kom ihåg hur vi alla barn för full hals sjöng " den blomstertid nu kommer".
Och jag hade turen att växa upp vid vattnet, så somrarna var mycket bad och tältningar med kompisar på tomten. Det var också nästan alltid fjällvandringar och semestrar, men också mycket tid hos mormor och morfar. Sedan var sommaren också alltid en tid för släkten att mötas. Det var kort sagt en underbar tid.
Vi hade också en stuga ute i havsbandet i Hälsingland, och den låg ute på en holme, så vägen dit gick bara med båt och det var så skönt att leva i den idyllen långt ifrån omvärlden och vardagen. Så när vi kom till mitten av augusti, och det var dags att åka hem, då hade jag alltid en klump i magen, eftersom jag inte ville sommarlovet skulle ta slut.
Vi hade också en stor bassäng där vi bodde, där jag, min bror, våra kompisar och våra kusiner alltid badade. Särskilt jag och min kusin Lisa var som fiskar i vattnet och med det så blev vi också alla badvakters värsta mardröm. En annan rolig sak var jordgubbsplockningarna som vi gjorde varje sommar, på självplocken som var vanligt, fick man äta så mycket man ville när man plockade, och flera gånger fick jag allergiska reaktioner just för att jag fått i mig för mycket c vitaminer. Men jag upprepade samma sak, år efter år, just för att jag älskade jordgubbar så mycket.
Och himlen kändes alltid klarblå och lyckan kändes som fjärilar i magen och den luktade jordgubbar.
B K R O Barn
// Zelda
