Åskådare
När blir vi åskådare? Varje samhälle har sitt eget regelsystem, det som brukar kallar normer. Samhällets, gruppens och individens normer har stor betydelse för hur människor beter sig i olika situationer.
En sak är säker: Att vara åskådare är inte samma sak som att vara neutral. Med din tystnad skickar du signaler till både offer och förövare. Åskådaren kan öka offrets känsla av utsatthet. Samtidigt kan förövaren tolka åskådarens passivitet som ett tyst medgivande.
Faktum är att ju fler som ser på, desto mindre troligt är det att du eller någon annan gör något. Du ser någon utsättas för övergrepp, bli misshandlad eller mobbad. Chansen att du ingriper är minimal. Kanske tror du att just du har civilkurage när det verkligen gäller? Historien visar tyvärr att du förmodligen, liksom de flesta andra, helt enkelt är för feg.
Vi talar många gånger och även ibland sjunger om, att Sverige har blivit kallt, detta är tyvärr den bistra sanningen. Det handlar mest om att "man skall sköta sig själv och skita i andra." Vi såg det tydligt under pandemin, när människor var ute och rörde sig, trots att man ibland var smittad. Mötande personer med svaga immunsystem kunde det få dödliga konsekvenser... Naturligtvis hjälpte det till att vi hade en vag och urusel pandemipolitik.
Men hur fungerar annars vårt civilkurage? Ger vi verkligen alltid en hjälpande hand till exempelvis någon som blir misshandlad på gatan? Ingriper vi alltid när en medmänniska behöver oss? Var är vårt civilkurage, när det gäller att protestera mot elpriserna och matpriserna osv? Människor lever alltmer under existensminimum till följd av de skyhöga el och matpriserna, i reportage i tidningar säger barnfamiljer, att föräldrarna hoppar över någon måltid varje dag för att barnen skall få äta sig mätta. Men alla barn är inte förunnade att kunna äta sig mätta.
Hade det varit nere i Södra Europa, hade man aldrig accepterat varken el eller matpriserna, man hade gått man ur husen och ut på gatorna och torgen och protesterat...
Men i Sverige finner man sig i det mesta, man låter sina barn gå hungriga och man accepterar att elpriserna försätter vanliga människor i konkurs...
I Sverige dödas varje år kvinnor av våld i nära reationer, många av dessa sökte kontaktförbud, men som avslogs av åklagare. Just för att man inte ansåg att hotet var tillräckligt stort. Fortfarande är kvinnovåld en farsot i det svenska samhället och ännu har vi inga lösningar på det. Fortfarande är det ett gigantiskt systemfel.
Vad behövs för att människor skall engagera sig, vad krävs för att vara en god medmänniska och stå upp för varandra? Vi måste våga ta tillbaka vårt civilkurage.
Jag vågar, gör du?
Zelda Strömbäck
